prakthäggmispel -
Amelanchier lamarckii

När våren kommer kan vi i lövsprickningens tid njuta av den mångsidiga busken häggmispel. Vanlig i våra trädgårdar, planterad längs trafikleder och i bostadsområden. Kanske är häggmispeln så vanlig att den lätt glöms bort. Ofta märker vi dem inte förrän de blommar överdådigt eller klär sig i höstskrud.

Häggmispeln växer vild i östra och centrala Nordamerika, från Kanada och Newfoundland till södra Förenta staterna. Dess attraktiva utseende gjorde den snabbt populär hos amerikanska trädgårdsodlare och började odlas där redan 1623. Till England kom den 1746.

 Häggmisplarna uppfattas i regel som stora buskar. Buskformen är vanligast men det är lätt att förvandla den till ett mycket vackert flerstammigt träd med hjälp av beskärning.

Uppvuxna flerstammiga prakthäggmisplar är särskilt vackra i grupp med sitt sirliga växtsätt.

Ulla Molin, välkänd trädgårdsjournalist och arkitekt, tog väl tillvara häggmispelns karaktär. Hon hade i sin trädgård i Skåne en grupp, med stor känslighet, beskurna misplar i mitten av en rundel med gräs. Under träden buxbomsbuskar omsorgsfullt formade till pickande höns.

 Häggmispelns blad är ovala eller äggrunda med sågtandad kant. Bladen är rödaktiga vid knoppsprickningen. De blir sedan mörkgröna på ovansidan och blågröna undertill.

Knopparna är spetsiga, lätt rödfärgade och sitter strödda på kvistarna. Busken blir på våren översållad med små vita blommor. En mycket användbar buske/litet träd: Ett träd med liten krona, lämpligt vid smala gator.

Samtliga arter av häggmispel hör till trädgårdens mest lättetablerade och anspråkslösa buskar.

Gångbar upp till zon 5.