Amelanchier - Häggmispel

Klicka för större bild

Snart är våren här och vi kan i lövsprickningens tid njuta av den mångsidiga busken häggmispel. Vanlig i våra trädgårdar, planterad längs trafikleder och i bostadsområden. Kanske är häggmispeln så vanlig att den lätt glöms bort. Ofta märker vi dem inte förrän de blommar överdådigt eller klär sig i höstskrud.

 

Amelanchier - häggmispel. Tillhör familjen Rocaceae. En stor familj som innehåller många av våra trädgårdsväxter.

 

Häggmispeln växer vild i östra och centrala Nordamerika, från Kanada och Newfoundland till södra Förenta staterna.

Dess attraktiva utseende gjorde den snabbt populär hos amerikanska trädgårdsodlare och började odlas där redan 1623. Till England kom den 1746.

 

Häggmisplarna uppfattas i regel som stora buskar. Buskformen är vanligast men det är lätt att förvandla den till ett mycket vackert flerstammigt träd med hjälp av beskärning.

Klicka för större bild
Klicka för större bild
Klicka för större bild
Klicka för större bild

Kan odlas i kruka

Uppvuxna flerstammiga misplar är särskilt vackra i grupp med sitt sirliga växtsätt.

Ulla Molin, välkänd trädgårdsjournalist och arkitekt, tog väl tillvara häggmispelns karaktär. Hon hade i sin trädgård i Skåne en grupp, med stor känslighet, beskurna misplar i mitten av en rundel med gräs. Under träden buxbomsbuskar omsorgsfullt formade till pickande höns.

 

Häggmispelns blad är ovala eller äggrunda med sågtandad kant.

Bladen är rödaktiga vid knoppsprickningen. De blir sedan mörkgröna på ovansidan och blågröna undertill.

Knopparna är spetsiga, lätt rödfärgade och sitter strödda på kvistarna.

Busken blir på våren översållad med små vita blommor.

En mycket användbar buske/litet träd:

Ett träd med liten krona, lämpligt vid smala gator.

 

En förträfflig buske till både klippta och friväxande häckar.

Som bakgrund/mittpunkt i ett blandat buskage av lägre buskar och perenner.

Enkelt och effektfullt: en grupp häggmisplar tillsammans med vårblommande lökväxter, vilka sedan får vissna ner i marktäckare som tex vintergröna eller näva.

Vacker och skir i stor kruka på terrass eller balkong,

 

Samtliga arter av häggmispel hör till trädgårdens mest lättetablerade och anspråkslösa buskar.

Gångbar upp till zon 5.

 

Exempel på sorter:

 

Amelanchier alnifolia

Bärhäggmispel, en härdig och tätt förgrenad buske med rik fruktsättning av ätliga bär. Buskage, ridåer, friväxande häckar.

 

Amelanchier lamarckii

Prakthäggmispel, en buske med vacker blomning och bladsprickning. Underbar höstfärg.Mycket lämplig att stamma upp.

Buskage, ridåer, bersåer, klippta häckar.

 

Amelanchier laevis

Kopparhäggmispel, en större buske eller mindre träd med elegant växtsätt och överdådig blomning. Orange höstfärg.

Som solitär, för större bryn eller buskage.

 

Amelanchier spicata

En buske med utpräglat upprätt växtsätt.

Härdig till zon 7. Lämplig till höga friväxande häckar buskage och vindskydd.

Skjuter mycket rotskott.

 

Från utställningen Hedens lustgård

Häggmisplar är onekligen vackra och till glädje året om, från den överdådiga blomningen om våren till höstens färgexplosion.

På våren en kontrastverkan mellan de vita blommorna och de späda bladen som skiftar från purpur till koppar.

Om hösten lyser löven som en färgskaleövning från gult till rött.

De sirliga, ofta lavklädda stammarna avtecknar sig grafiskt vintertid.

 

Buskarna fungerar ofta som skyddande tak där fåglar kan söka sin tillflykt och hitta boplatser och föda. Koltrastarna är nog särskilt förtjusta i de söta frukterna.

 

Så här målande beskriver poeten Werner Aspenström en buske full med sparvar, kanske en häggmispel?

 

Kvitterbusken

Gråsparven sörjer inte hästlorten.

Den spiller inte tid på framtidsforskning.

Den burrar upp sig, väsnas, parlerar

dagsdebatterar, hoppande från gren till gren.

I skruvisens vinter

håller den spiksoppan varm.

Jag tänker på en alldeles bestämd kvitterbuske

på vägen mellan Södra BB och Norra kyrkogården.

Den kokar av sparvar.

Måste du stanna och knyta skorna,

Gör det här!

 

 

<Tillbaka