Geranium sanguineum - Blodnäva

Klicka för större bild.

Ger. sang. ´Max Frei´

Klicka för större bild.
Klicka för större bild.

Ger. striatum

Klicka för större bild.

I det stora släktet nävor finns många användbara och älskade medlemmar.

I Sverige kan vi faktiskt hitta 14 vilda arter. För att bara nämna några, den lilla ogräsartade Stinknävan, Skatnäva, Midsommarblomster och Blodnäva.

 

Bland alla nävor har vi nu i november valt att titta lite närmare på just Blodnävan, en tuff liten raring.

Artnamnet sanguineum kommer från latinets sanguis (blod), vilket anspelar på växtens rödaktiga stjälkar och på bladverkets vackert röda höstfärg.

 

Den vildväxande Blodnävan i Sverige, kan man hitta på soliga, torra och magert steniga backar från Skåne till Gästrikland.

Det bästa är ofta att se och lära sig av naturen för att få bra resultat i sin trädgård. Det kan vara bra att känna till växtens härkomst och naturliga växtplats.

 

Eftersom Blodnävor är soldyrkare som utvecklas bäst i relativt torra och magra lägen, försök alltså gärna hitta en liknande plats i din trädgård.

Jobba med det läge du har, inte mot!

 

När den trivs, breder den ut sig i relativt låga, ljuvligt blommande mattor. Plantorna blir 20-30 cm höga.

De mörkgröna bladen är små, njurformade och djupt flikiga.

Likt småflickor i tyllkjolar, blommar de i olika färger från vitt, till rosa och purpurlila, allt beroende på sort.

Blommar gör de länge, ofta från juli till september.

 

Några fina odlingsvärda sorter av Geranium sanguieum är ;

 

’Album’ – rent vit, ca 25 cm, något kuddformigt växtsätt.

’Max Frei’ – purpurlila, ca 20 cm, låg och kompakt.

Geranium striatum - En varietet av blodnävan, som kallas Jungfrunäva, är ljust rosablommande, ca 20 cm, växer lite mer kuddlikt.

 

Blodnävan är bland annat toppen som kantväxt i rabatter och som lägre marktäckare under buskar och träd.

På soliga ställen i din trädgård, som du kanske trodde var ”hopplöst” torra och magra, varför inte prova med blodnävan…

 

 

<Tillbaka