Juniperus - En

Klicka för större bild
Klicka för större bild

 

På 70-talet var det som bekant populärt med mycket vintergröna barrväxter i våra trädgårdar (ibland blev det kanske lite väl mycket av det goda). När 70-talets planteringar blev fullvuxna, kunde det hela kännas väldigt tungt, mörkt och dystert.

Men visst finns det stora värden i våra ”barrisar”. Speciellt bra blir det om man planerar in luftrum emellan det vintergröna, och det är viktigt att ge plats för den slutliga storleken. Blandar man olika gröna toner på barrväxter med marktäckare och lövfällande buskar, som skiftar utseende med årstiderna, blir det hela mycket mer intressant.

En välkomponerad vintergrön stomme kan kännas värdefullt i ett land, där många växter är utan löv större delen av året.

 

En barrväxt, väl värd att lyfta fram, är månadens växt, enen.

Enar trivs bäst på torra, lätta jordar, något mullhaltiga. Den vill ha en solig och ljus växtplats.

 

Enar finns i oändligt många former. De krypande är bra som marktäckare i slänter, i stenpartier eller mellan högre buskar. Upprättväxande och pelarformer passar fint som solitärer och i grupper. De blir intressanta ”utropstecken” i en lägre rabatt och är även utmärkta som insynsskydd året runt.

Enen passar bl.a. fint tillsammans med vår- och höstljung och med prydnadsgräs.

Klicka för större bild
Klicka för större bild

Vad det gäller vår svenska en, Juniperus communis, hör den verkligen hemma här hos oss. Hur vackert är det inte att se stora stolta enar i en torr solig gräsbevuxen backe. Det gäller att uppskatta det man har, enebacken är minst lika fin som sydeuropas cypressklädda kullar. Ibland hör man också talas om enen som nordens cypress.

Juniperus communis har stora värden. Alla i vårt land känner denna art, och vi hittar den från Skåne till Norrland. Den har sina han- och honblommor på skilda individer. Dom små frukterna är så kallade kottebär och är som bekant användbara både i mat och dryck.

Nu i juletid, tänker man också gärna på ett annat av enens stora värden, den härliga doften. Enen kan uppträda i många former; buske, pelare, litet träd eller utbredd matta. Det finns områden i Sverige med så perfekta pelarenar, att en stor del av dem skulle platsa i våra trädgårdar/plantskolor. Det är synd att de flesta Juniperus communis som saluförs är av utländskt ursprung, Flera av dessa är tyvärr dåligt härdiga, men det finns bra svenska selektioner som man kan fråga efter på plantskolorna. ’Suecica’ och

’Vemboö’ är t.ex. fina sorter som brukar fungera bra.

 

Förutom vår egen Juniperus communis brukar det i svenska plantskolor alltid finnas ett antal andra främmande arter. Många är förföriskt vackra till en början, dessvärre är de ofta mottagliga för svampsjukdomar eller kan få stora döda partier efter vintern. Det kan alltså vara problem att behålla ett friskt och fint växtsätt hos vissa arter. Detta gäller t.ex.

Juniperus chinensis, kinesisk en. Finns i ett antal olika sorter med skiftande växtsätt och färgskiftningar.

Juniperus sabina, sävenbom. Finns även den i ett antal olika sorter med skiftande växtsätt och färgskiftningar.

Självklart finns det namnsorter och individer som klarar sig bättre än andra.

 

Juniperus horisontalis, krypenen, klarar sig ofta bättre, även där finns en mängd namnsorter. Krypenen är som namnet säger mattbildande, från helt marknära upp till en halv meter i höjd. Barren är oftast vackert skiftande blågröna och kontrasterar fint mot t.ex. andra mörkgröna barrväxter. Den anses vara härdig i zon 1-3.

 

<Tillbaka